Fransk cello Mathieu 1780

Nicolas Mathieu var en aktiv fransk luthier (violinsmidare/instrumentmakare) under det sena 1700-talet. Han tillhörde den omfattande makarfamiljen Mathieu, baserad i Vosges-regionen.
Född den 23 december 1743 i Mirecourt, var han son till instrumentmakaren Joseph Mathieu och anses allmänt ha gått i lära i sin fars verkstad.
Enligt historiska skatteregister utvärderade av René Vannes, registrerades Nicolas Mathieu officiellt som mästare (violinmakare) i Mirecourt med start omkring 1775.
I likhet med många andra Mirecourt-luthiers under det sena 1700-talet (såsom Nicolas Chappuy eller Claude Aubert-skolan), använde Mathieu ofta beteckningen “à Paris” eller “Faiseur d’instruments à Paris” på sina etiketter. Detta var främst en kommersiell strategi för att locka mer krävande och välbärgade köpare, och det finns inga definitiva historiska arkiv som bevisar att han drev en permanent verkstad i huvudstaden.
Instrumentens karaktär och utförande
Instrumenten från hans verkstad följer den traditionella, robusta standard som kännetecknar produktionen i Mirecourt under det sena 1700-talet.
Modell och stil: Han använde vanligtvis en relativt platt modell. Hans arbete visar tydliga stilistiska influenser från sin samtida kollega Nicolas Chappuy, och jämförs ofta i byggnadssätt med “Grand Gérard”-stilen.
Lack: Varierar i regel från en varm gul ton till en fyllig, karaktäristisk rödbrun lack.
Ljudprofil: Tack vare den flackare välvningen och de generösa proportionerna, uppmärksammas bevarade instrument (särskilt hans cellon och större violiner) ofta för sin djupa, fokuserade och bärande klang.
Han stämplade ofta sina instrument utvändigt, precis under knappen (halsklacken):
Medan hans violiner är väl dokumenterade i historiska auktionsarkiv, är hans cellon från perioden 1780–1790 mycket välansedda för både kammarmusik och orkesterspel.